Det är söndag och blidvädret har slagit till. Kung Vinter har fått rethosta och Gumman Tö har kommit med en plusgrad som gått hårt åt snön över natten. Min fru jobbar men jag har ändå bestämt mig för att vi övriga i familjen ska gå på ”fjälltur” i Brösarps norra backar. Jag är bergsäker på att vi ska kunna tura vår favoritrunda utan att bli fast på barmark.
Jag stuvar in de tre barnen i bilen tillsammans med fjällpulkan och ett lass med skidor och styr kosan mot parkeringen uppe vid norra backarna. I ryggsäcken ligger torkat renkött och hemlagad nyponsoppa, precis som det ska vara på en fjälltur. De två äldsta barnen får gå för egen maskin medan den minsta får sova middag i pulkan. Det finns inget så sövande som en glidande fjällpulka så det ska inte vara några problem. Vi hinner inte ens hundra meter innan det är knäpptyst bakom mig.
Det är stora revor i snötäcket, eller snarare det finns fortfarande snölegor så att det bör räcka att ta sig runt. Vi tar oss över stättan in till den största hagen, där den populära utkiksplatsen ligger. Det går hur fint som helst och vi skidar ner till enefäladen där det ser ut som att Länsstyrelsen har gallrat lite. Jag plockar lite enbär som kan vara bra att ha i köket, sedan tar vi oss vidare mot ravinen och Grytan. Fortfarande tyst i pulkan.
Vi ser fullt av spår från olika djur i snön och barnen gissar vilt, prickar in hare och hund, men går bet på snöskorna som kanske är ett lite udda inslag för dem. På väg upp genom Grytan hittar barnen flera kanonhål. De är lätta att se nu när snön ligger över deras bon. Väl uppe har vinden tinat hårt på snön och det blir svårare att hitta passagerna för att ta oss runt, men det går.
Uppe på toppen hittar vi dagens konstigaste fynd: en stor fet öring på flera kilo som måste ha tappats av en örn eller glada. Det är ju tydligen mycket öring i Verkeån just nu, och den flyter ju fram strax under våra ”fjäll”. Uppe på platån passar vi på att fika och njuta av utsikten, som tyvärr besudlas en aning av det mulna vädret. Men med nyponsoppa i magen och torkat renkött i handen är ”fjällturen” komplett, och vi vänder av hemåt och är mycket nöjda med söndagen. Sonen i pulkan har dessutom vaknat.
/Fabian
